dubbellycka

Nu har det gått två dagar sen vi kom hem. Resan var hemsk kan jag tala om, usch och fy, och som ni ser (jag, uppe kvart över åtta på en söndag!!?) så har varken jag eller mamma lyckats ställa om oss. Vi båda har varit vakna sen fyra i natt (dock legat i våra sidentäcken, ljuva ting!!). Håller på och laddar in bilderna på datorn nu, det hamnade runt tusen bilder.

Jaa, då våran slutsats om Kina. Ett land som är likt Sverige på många sätt men samtidigt så olikt som det bara kan bli. Jag och mamma har iallafall bestämt oss för att vi ska tillbaka(!!!) får ha några år på oss att samla pengar bara...

Och bloggen då? Ja, vi ses väl vid nästa resa...eller något.

Mästarprutaren ligger på sängen och oroar sig för övervikten, men jag tror vi fixar det! Väskorna vi ska checka in väger lite mindre än de får, det är handbagaget som väger lite mycket. Det var tegrejerna som spräckte hela planen! Det är ju inte bara te utan en sån fin blåvit tekanna med muggar till, och så hittade ju Moa så himla fina burkar...i porslin... Nu är hon där och lägger ner mer saker i min resväska!!!
Det har varit en helt fantastisk resa men nu ska det bli kul och skönt att komma hem. (Fast just nu funderar Moa på att stanna här så hon slipper checka in bagaget. Å andra sidan har hon just bestämt att resa med väldigt lätt väska nästa gång...) Stefan, lasagne skulle vara gott ...vi landar visserligen 21.15 men på lördag kanske? Vi är lite trötta på kinamat, även om vi ätit väldigt mycket gott, framförallt i Peking.
Nej, godnatt allihop, nu orkar vi inte mer idag. Nästa gång vi ses och hörs då är vi hemma!

oj oj oj, vi håller just nu på och packa. Man kan väl säga att det inte går riktigt som smort. Idag hade ju vi vår fria dag (man borde säga "shoppingdag") och det ser just nu ut som vi har lagt på oss 14 kilo packning.... Men på nått sätt ska det gå (mamma hopppar just på min väska för att få ihop den).

Annars idag har vi sett Beijings vardagliga ansikte. Vi började på sidenmarknaden (bara turister, vanliga kineser håller till vid Xidan; det kan jag o mamma intyga.......) där vi gick lös på det mesta. Jag är inte säker på om det är vi som blev lurade eller vi som är riktigt bra på att pruta? Ett mellanting kanske? Vi hade väldigt mycket grejer med oss därifrån kan man väl säga, så taxin till hotellet, vila tre sekunder, iväg till mcdonalds och sen var det dags för Xidan. Aaaaaaaaaaaah! Nu förstår jag hur mycket folk det bor i beijing; alla var där. man kunde inte ta sig fram, det var som mellandagsreans i Sverige gånger tusen! Helt hemskt, så vi drog snabbare än snabbast till pärlmarknaden för jag ville kolla kläder. Men på pärlmarknaden faanns nada så hem till hotellet och teaffären runt hörnet. Hehe tröstköpa tegrejs är det bääästa. Dock iinte för överviktsproblematiken...

Imorgon drar vi! Jag är minst oroad för själva flygresan men jätterädd för att checka in med alla våra grejer! usch vad jobbigt,  önska oss lycka till....

Klockan är nu 00.00 här i kina och det är 2009! fast inte här såklart, inte förrän i slutet av januari blir det 2009 i kina och oxens år. Idag har vi förövrigt blivit störtförälskade i kina och tänker stanna här...nej nej inte såå förälskade men vi ska tillbaka har vi bestämt haha.

Dagens utflyktsrunda börjades på emaljfabriken där man fick se hur de gör emaljmålning osv. Vilket satans arbete! Och stört dyrt var det också men lite lite shopping vart det (suprise!) Innan vi far vidare till Minggravarna och Andarnas väg blev det lite partaj i bussen. Christina (som faktiskt kan skämta har det visat sig men inte skratta) hade med sig kinesisk sprit som gick laget runt och jag kan berätta att det inte är lika gott som det låter (...) Hon tyckte även att vi fikade för mycket i sverige och kanske det; när ordet fika dök upp satt alla och dreglade och fick något drömmande, längtande i blicken. Sedan försökte hon lära oss kinesiska.. ja, det gick väl som det gick ehe.



Vi kom till Minggravarna som är jättestora gravar som gamla kejsare lät bygga åt sig själva. Man fick dock inte se själva gravarna utan bara ett minneshus och antikfyndigheter som legat i gravarna (bland annat ätpinnar gjorda av guld jösses...) Andarnas väg var en lång väg med stendjur längs hela, hanar som stod och honor som låg ner. Det var jättefint där och inga turister (yes!!)


Lunchen sa Christina var den mat bönder brukar äta, så vi förväntade oss inte direkt att komma till värsta lyxhotellet. Men maten var god och så, man blir inte direkt mätt på den kinesiska maten men...

Efter maten var det dags för höjdpunkten; självaste muren(...!) Vi kom dit och fick välja mellan två vägar, vi valde den enklaste men också den som hade finast utsikt. Enkel!? Den var allt annat än enkel, jag riktigt kände hur min lårmuskulatur växte, pfffff skoltrapporna kommer inte vara någon match alls efter det här!! Men i alla fall, den kinesiska muren är allt man tror och massor därtill, vi föll pladask! Så fint och man förstår verkligen inte hur de har lyckats bygga den! Vad jag inte hade fattat var att det är även en gravplats. Under arbetet dog massor av arbetare som byggde muren och blev helt enkelt begravda där under. Det var någon som sa att för varje meter av muren har det gått åt en arbetare, den är totalt ca 620 mil....


När vi hade kommit ner (jag hade förövrigt träningsvärk) blev vi genast inkvarterade i en svensk affär med kaffe och kaka nertryckta i händerna (jag klagade inte...) Efter fika (jihoo) skulle det shoppas, det var liksom meningen med hela grejen. 5 stycken totalt köpte varsin jacka, mamma en av dem. 3 st köpte likadana peakjackor (mamma bla.)och 2 st likadana fjällräven (fake ofcourse, de fick inte ens åka med i vår bil ifall myndigheterna skulle stanna och kolla oss, utan fick fraktas med annan bil till vårat hotell!)

På vägen till middagen stannade vi i ett tehus där vi blev bjudna på traditionell tebjudning och herregud, de har till och med olika sätt för män o kvinnor att hålla koppen på! Kineser...men gott  te var det, dock dyrt i den affären, vi ska handla billigt i lilla teaffären vid oss.

Middagen då; Pekinganka... det börjades med kalla rätter, sedan varma och sen i slutet skulle en hel anka komma in som de sen skulle skära skivor av direkt ner på vår tallrik. Till det fick man en slags pannkaka, så skulle man doppa ankan i en sås och sen lägga den i pannkakan tillsammans med purjolök - rulla ihop och käka. Mina smaklökar vred sig i rysningar av smaken på detta, men nästan alla i gruppen tyckte att deet smakade angenämt. Dock gick alltiing väldigt väldigt snabbt, man han typ ta en kall gurka av de kalla rätterna o vips så hade både ankan o de varma rätterna redan kommit. Christina hade även gett oss två liter av den där spriten så det shotades lite o sjöngs alla möjliga visor tillslut med sneda blickar från kineserna brevid. I of säger de skål på underliigt vid, typ: haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa(och så fortsätter det i en evighet med aaaa, tills de tillslut dricker)

Dagen avslutades nyss med att vi har varit på mcdonalds och käkat glass och kaffe. Nyårsfirandet i peking är helt vilt! woho...!


och imorgon blir det shopping heeela dagen herrejösses. vi har 10kilos plats kvar i väskan, hoppas det inte blir övervikt hehehe!


Förresten så diskuterade vi hund (som mat) med christina idag och hon sa att kineser i allmänhet inte gillar hund förutom uppe i norr och gränsen mot korea (där de tydligen äter mycket hund) men så berättade hon om någon stad i södra kina där det finns en känd (och populär!!???!) maträtt som heter draken och tigern. Drakar finns ju inte så det är istället ormkött och tigerkött äter man tydligen (?) inte i detta galna land så tiger var istället kattkött... usch!

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!!

Idag for man upp som en tupp i gryningen (ironiskt nog till (o)ljudet av mammas äälskade tuppväckarklocka...) och iväg i minibussen. Superchristina (reseguiden) ledde dagens utflykter med sin allvarliga stil (ni förstår, hon vet inte vad skämt är, inte ens skratt skulle jag tro) och tog oss med till sidenstället först. Jag kände mina karlabyxor (som jag hade under jeansen) värma skönt, det ända som fattades var en mössa. Nå, låt oss forsätta; vi började med att få veta hur silke blir till (ni vet bergis - larv spinner tråden runt sig själv, kokong osv.) och sedan blev vi hänvisade till en shop med som vanligt allt för många butiksbiträden med inget att göra än att stå och glo och komma med kommentarer som de tror passar in (trots att vi snackar på svenska o de inte förstår en smack). Vi shoppade faktiskt, både silketäcke och sidenpåslakan, aslyrrigt! och dyrt som satan.... Vi blev efter det intvingade i ytterliggare en shop, en gigantisk shop; tänk typ bauhaus fyllt med sidenkläder. Det skumma var att hela affären var helt tom sånär på oss (och alla butiksbiträden som typ står och tar bort ett dammkorn från en plastgalge inom varje meter man går) Inget shoppat där dock! Vi återvände till the bus.

Vi begav oss från Hainan denna dag då typ solen kom fram (inte riktigt men det hade varit typiskt) till flygplatsen, incheckning, avsked av christina (jag saknar henne redan! så gullig hon skulle ta bussen hem o allt) och sedan en låååång väntan på vårat plan; det var försenat (självklart)

Väl på planet gick det väldigt snabbt, jag satt typ och garvade för mig själv hela resan åt en sådan där säkerhetsbroschyr (jag glömde fota) där det stod olika anledningar till varför man inte kunde sitta vid nödutgången, ni vet om planet störtar måste man öppna den där dörren och det kan faktiskt vara väldigt svårt(!!) I alla fall så stod det ett antal förklaringar varför, saker som sjukdom, blind, döv, för gammal, för ung och längst ner stod det: If you wish not to help others. haha då garvade jag gott o länge och tänkte mig en egoistisk jävel som inte vill hjälpa någon annan.

När vi kom fram gick saker också smidigt, vi fick bagage snabbt och vår guide Ida var där och mötte upp oss. Ett tag surrade ett rykte om att en i gruppen hade frågat om hon hade saknat oss och svaret hade varit nej. Då skrattade jag också jättemycket men det visade sig vara falskt. Då blev jag besviken men innerst inne vet jag att hon menar nej...


Det var trafikstockning i Beijing så vi anlände jättesent till hotellet, och first misson var att köpa varmare kläder till imorgon. Så vi sprang in i diverse affärer, jag kände lite att detta, det var mission impossible, men vi hittade långkallingar. Sen tornar ett stort varuhus upp sig och vi har 7 minuter på oss innan det stänger. Det är bara att flyga in i affären, armåga sig fram till kläderna. Då, plötsligt, hittar jag ett jättegosigt set med varma byxor o tröja och i ren och skär panik provar jag tröjan (det var endast två minuter kvar nu). Butiksbiträderna, som inte har något för sig, och hemskt gärna vill gå hem, flockas omkring mig. De pekar och skakar på huvudet och visar mig att jag har valt ett set för män med gylföppning på byxorna. Men jag typ skiter i det och viftar lite med armarna (något som varenda människa förstår, till och med kineser), och butiksbiträderna ser helt förfärade på mig och en del lägger sig på marken och asflabbar. I vild panik rycker jag åt mig det där setet och börjar nästan springa för att hitta kassan (mössprovning hinns dock med) och butiksbiträderna står i varje hörn och pekar på utgången och fnissar åt oss. När vi äntligen kommer ut så galopperar (bokstavligen) alla butiksbiträden ut ur varuhuset och typ jublar för att dagen är över, och jag står där med den röda kartongen med en man på som trofé för dagen.

Efter detta äventyr var det dags för favoritsysslan; mat. Vi tar en resturang nära vårt hotell och sätter oss ner, får menyn; allt står på kinesiska och vi bara pekar lite och hoppas på det bästa. De kommer in med en stor stekplatta och mat som en tjej sen blir tvungen att steka åt oss för att vi är så oskillade. Det första vi äter är gott, biff och grönsaker, men sen börjar det lite mindre trevliga droppa in... Senor (usch!) och tunga (blä) och varken jag eller mamma käkar det. Vi beställer in mer biff och sen sötpotatis och det var faktiskt jättegott.

Juste, måste bara klämma in, när vi hade kommit in genom hotellportarna tidigare idag så börjar det helt plötsligt välla in horder av skolungdomar! Typ flera hundra och en i gruppen jämrade sig och sa vad vi alla tänkte; de är sååå många (kineser i allmänhet syftar detta på). Så det blev typ stopp vid hissarna och värsta köerna för barnen vägrade gå trappan (vi hade i alla fall tunga väskor...)

men men, nu är klockan aaaalldeles för mycket, vi ska upp tidigt imorn, gudars skymning!
Så, vad ska vi göra imorgon? Ingen aning.

Vi har lyckats!! En hel dag med mätta magar, på god mat dessutom. Jag ger oss själva en applåd för att vi inte gav upp hoppet. Några ur resesällskapet hade varit och käkat god kinamat(!) och tog med oss dit. Det var precis så som man trodde att man skulle få äta, yummi underbart. När alla satt där och vilade kalaskulorna (för övrigt vet jag vad kalaskula heter på spanska men jag kommer just nu inte ihåg det...) så börjar Mariana i gruppen att sätta sina ätpinnar i håret, och genast kommer det fram små glada servitörer och börjar trixa i hennes hår. De ger sig på alla och till sist satt man där med värsta uppsättningen. Så när vi gick därifrån gav vi rikligt med dricks (inte så mycket för oss men i alla fall) så att de nästan svimmade.


Men men,  plikterna inför morgondagen (dvs PACKA) ligger här redo. Imorgon flyger vi ju tillbaka till Beijing! Här kommer bilderna ialla fall

Oh en sådan ljuuuvlig morgon! Jag, mamma och 3 andra ur vårat resesällskap kilade ner till där knådarna (De Underbara) håller till. Mamma slapp den hårdhänte och jag har ingen aning om hur min knådare såg ut. Man hinner liksom inte se, men han kändes annorlunda från den förre, jepp. Det mysigaste tycker jag är när dem masserar händerna, mmmmm jättemys!

Efter denna tur i himmelriket så klev vi ner på stranden, trotsade regn och moln och lade oss till rätta, hoppades på att högre makter skulle belöna oss med en liten solstrimla då och då. Jag antar att våra synder är oförlåtliga, det var helt igen täppt med moln och det kom små skurar då och då. Trots det, som den arme kvinna jag är, lyckades jag bränna mig på ryggen. Ack o ve.

Vårt resesällskap (välsigna dem) hade köpt med sig frukter av mystisk sort som vi fick pröva på. De första var taggiga men mjuka och inuti var det en vit druva ungefär. Uppfriskande! Efter det var det dags för gula mjuka saker som är köttet från en stor igelkottsfrukt. Speciell smak men jag  tror jag gillade den (?). Den sista var en stor...sak, såg ut som en stor gul apelsin och smakade som en blandning mellan just detta och citron. Mycket god, och mättande! Plus poäng till medresenärer! Ännu fler pluspoäng blev det för dem när de tog med oss till en fantastisk(!) makalös(!) utsökt(!) resturang. (i alla fall till skillnad från de andra resturangerna vi har varit på här, jag kallar i of mcdonalds gourmet nu mer) På detta ställe åt vi i alla fall en knaprig slags pannkaka, grillade spett som riktigt smälte i munnen och kokade jordnötter (japp, ni hörde helt rätt, jordnöttterna blev helt mjuka och lite bönlika). Det beställdes även in sniglar, men sådan skräpmat är inget jag och mamma rör, usch slemmigt!

Efter maten tog vi oss en liten fika på hotellrummet allesammans och när alla hade gett sig iväg tog jag en dusch. Nu sitter jag här och om en strax har vi äran att åka med det coolaste av det coolaste, bussen(!), till staden för att äta tillsammans med resten av gänget. Om den middagen lär ni väl höra sen. Nu över till bildeeeer!!

Eftersom Moa så målande beskriver det mesta vi gör blir det bara massagen kvar till mig! Men nu har hon ju börjat ta över även den delen så jag får väl nöja mig med att dricka Irish Coffee på terassen med våra medresenärer när hon bloggar...
Hur som helst så bestämde jag mig igår för att lämna den medicinska massagen och testa strandmassagen i stället! Och ljuva lycka, detta liknade ju det jag tänkt mig! Kraftfullt men ändå behagligt förutom en del väldigt ömma punkter men ändå, det var ju rena himmelriket. Gick därifrån med lätta steg, lite groggy men väldigt nöjd.
Förväntansfull återvände jag dit idag, och nu hade ju Moa fatta mod och skulle testa för första gången. Ja, ni har ju redan läst hur det gick! Jag lyckades pricka hårdingen i gänget och fick mig en riktig omgång - igen! Jag kan inte begripa hur de hela tiden hittar nya ställen på kroppen som smärtar som sylar. Inte kan man ju ligga där och skrika heller och inte förstår de vad man säger så det blir lite stönande och grymtande! Men skam den som ger sig, imorgon går vi dit igen!

Idag hände det något stort. Jag vågade mig på en massage. Nu är jag allvarligt talat oroad att alla mina sparade pengar kommer att gå åt till det senaste nämda. Jag sitter här och försöker räkna ut hur många massage man kan klämma in på en dag...

I alla fall, vi kom dit och bad om en "easy bodymassage" till mig. Jag skänkte en stilla bön till någon däruppe att de få ord massören kunde på engelska var "easy". Det visade sig stämma helt, med nästan fjäderlätta fingrar (dvs perfekt) masserade han mig från topp till tå. Jag måste nog säga att rumpan gjorde ondast. Herregud, hur kan man bli så spänd där!? Mamma däremot, den olycksfågeln höhö, lyckades få en hårdhänt man som massör, jag hörde henne i mina halvdrömmar skrika till då och då.

Det regnade idag också! Vi lyckas veeeerkligen pricka rätt vecka, vi har ju bara fått en dag med hel sol och två med "växlande molninghet" som vi så  vackert väljer attt säga. Men idag regnade det, och inte lite heller, det höll mer eller mindre i sig hela dagen! Så vi hann gå en liten promenad på stranden, men sen så satt vi inne på några ur vår resegrupps hotellrum och drack te och åt pringles.

Efter vääääldigt lång vila( jag erkänner, det var jag som var jätteseg) bestämde vi oss för att ge oss på farliga äventyr: Åka buss.(!!!!) Så där står vi, med 1 yuan (lite mer än en krona) i högsta hugg och kliver raskt på bussen (Den stannar nästan inte, rullar vidare lite smått med öppna dörrar så det gäller attt vara kvick!) and of we go!! Typ två stationer senare (kändes det som) klev vi av igen, fulla av stolthet för att vi har klarat av mandomsprovet (kvinnodomsprovet...?) Men var är vi? Det finns inga vägnamn på annat än kinesiska, eller ja, ingenting på annat än kinesiska (möjligtvis ryska) Så vi börjar vandra återigen, är tydligen på rätt gatan men jag får en knäpp och tror att alla stirrar hotfullt på oss och leder oss in på fel gata. Efter lite lunkande och trixande ser vi äntligen vårat mål; mcdonalds och den höjer sig upp i skyarna(!!)

Så där satt vi ganska länge, tittade på folk, tittade på regnet, tittade på ryska modeller (som verkade ha vääldigt roligt när de skämtade om olika poser dem hade gjort/ville eller inte ville göra). Allt fanns att se helt enkelt, men efter vi hade ätit så regnade det fortfarande och båda var lite möra efter massagen, så vi begav oss hem med vår nya bästa vän; bussen.

Efterlängtade bilder från hotellrummet kommer här!

Hm, har kollat väderprognosen för de dagar som är kvar och det ser faktiskt ut som om det blir mulet, och REGN! Inte vad vi tänkt direkt... men men, vi kom på att man kan ju tröstshoppa istället...
Förresten, den där läskiga teaffären som vi var inne i förut, den förföljer oss! Seriöst verkar den ha monopol på teaffärer här, i varje hörn sticker den fram! Jätteläskigt!

Dagen idag blev en blandat glad och lite... ja,- upplevelse, vi bestämde oss för att med nästan alla i vår grupp hyra bil med chafför och åka till bland annat monkey island. I morse när bilen kom visade sig att vi även fick en guide, gratis! Vi ställer oss frågan om hon kanske blev promotad att ta ta med turister till olika stället, t ex en resturang vi var på......

I alla fall, vi begav oss iväg i en stor bil med plats för 13 pers (inkl. chafför o guide) till ett ställe som heter Monkey island. Ännu en gång får jag lov att påpeka kinesernas förkärlek för att använda tutan hela tiden. Får de en kick av det eller vad är det frågan om? En annan lustig sak var att vår chafför värnade inte direkt om människors säkerhet när han körde, om ett barn höll på att bli påkörd tutade han lite arg men fortsatte i samma takt. Däremot när det var en liten höna på vägen tvärnitade och körde sedan mjukt och försiktigt runt, två meter ifrån hönan, så att han var helt säker på att hon kom över oskadd. Sen så fnissade han lite gulligt åt små grisar nära vägen och var mycket noggrann med att de inte var påväg över vägen eller liknande...

För att komma till Monkey island var man tvungen att ta en linbana över bergen som faktiskt var riktigt häftig och varje gång man mötte kineser som var på väg tillbaka i linbanan skrattade dem jättemycket och vinkade helt hysteriskt. På monkey island finns det apor. Jag kommer inte ihåg var sorten hette men de var i alla fall jättegulliga. Det hölls även en show med apor och jag ger en applåd åt kineserna som lyckades träna både apor och getter(!) att göra värsta grejerna. Hihi det var en busig apa också som inte gjorde som han blev tillsagt, typ när de cyklade omkring på små minicyklar körde han sitt egna race och trampade det snabbaste han kunde såfort någon apskötare kom i närheten.

Imorse vaknade vi inte alls upp som man brukar på julafton (eller brukade när man var mindre iaf), förväntansfull och med känslan att det är en speciell dag. Nej, idag var det mer att vi verkligen fick kämpa för att komma upp så tidigt som väckarklockan (den galna tuppen på mammas mobil, den är för övrigt jätteläskig!) ringde, klockan halv åtta(!) Vi åt frukost och allt det där man brukar göra, packade badkläder och väntade ett tag nere i receptionen på att vår reseguide skulle komma. Idag var det nämligen utflyktsdags(!!!) och vi antog, eftersom det bara var jag, mamma och en annan tjej från vår resegrupp som skulle med, att vi skulle hämta upp andra från hotellet eller andra hotell som också skulle med. Men så kommer Christina (ni vet, fakenamnet på vår reseguide) och meddelar att det bara är vi som ska med, och att vi ska åka runt i en "businesscar" hela dagen. Alltså hade vår lilla utflykt förvandlats till en privat guide runt hainan. Det var nästan så att man fick lust att köra glädjedansen, meeen... vi lät bli.


Dagens utflykt - ursäkta mig - privata guidning, kickades igång uppe på ett högt berg som hette "dear looking back". På berget låg då en nationalpark som hade temat från en kinesisk legend som handlar om en Li (det ursprungliga folkslaget på hainan) jägare som är ute och jagar en hjort. Han jagar hjorten ända från mitten av Hainan till utkanten där sydkinesiska sjön börjar och hjorten har ingenstans att ta vägen förutom havet. Jägaren är redo att skjuta då hjorten vänder huvudet bakåt och förvandlas till en vacker Li flicka. Li jägaren och Li flickan blir kära och stannar här tillsammans, och från och med då blev det här romantiska berget en symbol för kärleken.


Jag är bara tvungen att meddela att kineser kör som jävla galningar! De har inte tid en sekund verkar det som att kolla sig omkring, sakta in om en annan bil ska in på vägen, köra om bara när ingen bil åt motsatt håll är i närheten. Nej nej, gasen i botten och tutan som bästa vän så fixar sig aaallt. herrejösses. Vi kom iallafall fram oskadda, om än lite vimmelkantiga, till nästa stopp som var "Butterfly valley" vilket först var massa rum med döda fjärilar uppspikade på tavlor och sedan en fjärilsdal mer eller mindre. Efter det så bar det av till "seashell museum" där det var massa rum med snäckor. Ganska kul att titta på men man hade sett sådant liknande förr. Lunchdags! Vi promenerade på stranden "Yalong beach" med sanden som vi har utnämt till bäst i hela världen(!) för att sedan komma till resurang "Yalong bay seafood resturant" som skulle att bli en slags mardröm...(fanfar)



Och julbandet forsätter spela där nere, undrar hur länge de tänkte hålla på? Både jag och mamma har haft svårt att sova de här dagarna. men må deras falska röster söva oss i natt.

God Jul på er även fast vår julafton nu mer är över!